elinochfanny

När du sårade mig blev det ett hål i mitt hjärta, när du försvann blev hålet större för varje dag som gick, när du försökte förklara dissade jag dig, och när jag tänkte tillbaka grät jag. Allt det där gjorde så ont kanske alltför ont för att förstå allt, jag var liksom som i ett tomt rum, ett svart, kallt och obehagligt rum utan fönster och annat skit. Jag koncentrerade mig inte, gjorde inte bra på proven, tänkte för mycket och min självkänsla blev allt mindre och mindre, det var till och med så att mina vänner fdick övertala mig att jag var "bäst och underbar" jag tog inte åt mig utan var kvar i mina tankar.. det blev sommarlov och jag undrade hur fan jag skulle klara mig utan din närhet. Jag åkte på semester med familjen och tränade på att vara social. Jag spelade spel och försökte att inte ha tid att tänka på dig. jag lyckades ganska bra. jag smsade med en annan kille och tänkte nästan inte alls på dig. när jag kom hem var du nästan borta, när jag snackade med min kusin om "kärlek och relationer" tänkte jag inte ens på dig när han frågade míg om jag var kär i någon utan snabbt och enkelt sa jag nej. Jag tänker nu tillbaka för första gången sen för längesen och jag kan inte neka att du gjorde mig glad och mitt förtroende växte varje dag, det kanske var det som förstöörde allt, jag litade mer på dig än på mig själv och blev krossad av ditt svek, jag var blind för dina nackdelar. Men det var en underbar tid med dig och du lärde mig en massa saker på vägen, kanske var det nyttigt för mig att veta hur det kändes med din närhet. Kanske var det dags att växa upp och starta på ett nytt spel, du vet de där spelen du spelade mot mig har jag lärt mig så jag tackar dig och allt annat som hjälpte oss på vägen! Nåndag hittar en lycklig tjej dig och ni lär bo med varandra hela livet nu, klart jag vill ha en kille, men jag måste bli såpass bra på alla spelen ni killar tydligen kan innan jag utsätter mig för mera saker. Adrian! tack för allt du gjorde för mig och jag tar för givet att allt jag har sagt till dig inte kommer fram, för jag lär få reda på det tro mig. Sen vill jag också tacka dig för alla varningar om farligheter jag har tänkt göra, jag känner att det var dags att skriva det här så jag får undan det här från mig och det känns som hålet nästan är läkt och jag är tillbaka till mitt fantastiska gamla liv igen. Ha ett bra liv gubsi, gulleplútt, nutté och alla andra fina smeknamn du än gång fick nu nöjer jag mig med Adrian. Du finns kvar föralltid... tro mig, hoppas du inte blev ledsen av brevet, nu är det dags att glömma det vi har haft tillsammans och vi snackar med varandra som vi gjorde innan dettta "drama" det var kul att känna nån som dig kanske var det kul att känna en sån som mig också? Inte vet jag men mitt liv blir enklare utan dig, för älskling.. jag klarar inte av dina hejdå, de tar för hårt och tar för lång tid att läka.